transatlanterna

I brist på annat att skriva om så tänkte jag berätta för er som inte är här hur livet i Kanada egentligen fungerar.
Vi har gjort en del upptäckter som vi tycker är dumma/konstiga/föråldrade m.m.
1: Först och främst så är snowboardåkning fortfarande coolt här. Detta märks tydligt på berget eftersom det är ca 50/50 uppdelning mellan skid- och snowboardåkare. Dessutom har snowboard inte den 30-års gräns här som i Sverige, det finns åkare i alla åldrar. Något som gör det tragiskt att jag har lagt brädan på hyllan för säsongen är att ca 90 procent av alla söta tjejer man ser i backarna bara har en planka under sig, hade jag åkt bräda så kanske jag hade kunnat imponera på en eller annan av dom... Surt sa räven och kissade i badtunnan.
2: Alla åker skogsåkning här. Hade din mormor varit kanadensiska så hade även hon gjort det.
3: Folk gillar inte miljön. Vi kör en minibuss med plats för 7 passagerare och ganska rejält med packning men ändå så känns det som att man sitter i en Smart när man kör på highwayen. Pick-ups med hjulbas på 2,3 kilometer är inget ovanligt.
4: Dumma varningsskyltar sitter överallt. Vi har en som säger att avgaser kan komma in i kupén om man har motorn på samtidigt som bakluckan är öppen på bilen, vilket kan vara skadligt för hälsan...
5: Husen är fortfarande av skorkartongsmodell. Undrar hur de tänker när de bygger platta tak på hus som får ca 9 meter snö på sig varje vinter. Inte underligt att de börjar läcka.
6: Toaletterna kan överflöda. Varför spolar toaletterna fler liter än som rymms i skålen? Det var något jag frågade mig gång på gång första natten vi bodde här när det rann över p.g.a. min lite för hårda mage vid det tillfället.
7: Kassörskorna på matvarubutikerna måste stå och packa allt man köper i påsarna. Varför kan inte det här redan överviktiga folket packa sina egna påsar? Sjukt långsamt plus att många här skulle nog må bra av att måsta anstränga sig lite mer.
Kommer inte på nåt mer på rak arm just nu och dessutom är maten i stort sett klar så jag får väl tillägga fler smarta saker senare.

/A-dust

Gårdagen var en ganska slö dag. Fortfarande inte ett enda snöfall som är värt att nämna så vi stannade hemma från backarna och tog en tur nere på byn för att visa Kalle stan. Hittade förövrigt de pjäxor som jag är sugen på så jag testade dom och de visade sig vara ännu skönare än förväntat. Bara synd att man inte har 5 papp över.
Senare på kvällen skulle vi se en plojmatch i hockey mellan några skidpatruller. Vi drog dit för att se halva andra och tredje perioden men det visade sig att de hade kört utan periodpauser och vi kom just efter matchen var slut. Istället drog vi ut på en krog som var helt öde. Och då menar jag folktom förutom bartendern, DJn och vakten. Men de hade ett biljardbord så det blev en väldigt trevlig inledning på kvällen.
Vi drog senare till ett annat ställe som bjöd på livemusik. Visade sig vara ganska trevligt men efter flera timmar ute och en barnota som var alldeles nog för min del så beslutade jag och Glenn att det var dags att bege sig hemåt. Så det blev efterfest hemma hos oss.

Idag har vi haft två slagna hjältar som har legat hemma och vilat upp sig. Jag och Johan har varit uppe i backarna och cruisat runt lite men det är ganska tråkigt när det inte snöar mer än 1 centi vart 4 dygn.
Vi ska se Ghostriders slåss och jaga puckar ikväll igen. Den här gången ska vi dock se till att gå dit i tid så vi får lite bättre platser än senast vi såg Ghostriders.

Vi hoppas i alla fall alla har det bra var ni än är, om det så är i Sverige, Asien eller Oceanien. Hoppas att det händer lite saker som är värda att blogga om snart för de historier vi samlar på oss just nu är antingen för betydelselösa för att slösa er lästid på eller för grova för att ocensurerat skrivas här. Men det kommer nog nånting roligt att rapportera snart. Ha de gött!

/A-block

Jag får ta och dra mitt strå i stacken och göra ett framträdande jag med! Adam har ju vart den lite flitigare av oss i denna följetong. Har inte så mycket attt rapportera från denna sida av atilanten idag. Det har varit två sköna dagar med sol i backen. Igår dönades det pist så det stod härliga till! Och allt som går fort är ju underhållande! För nån utanförsbackesåkning är det svårt att hitta. Kan bli att vi lånar ett par pistskidor idag. Kalle har ett gäng kompisar från Värnamo som är här och leker lite som vi åkte med igår, verkade va ett gäng sköna typer.. Kalle som härstammar från metropolen Gnosjö.

Vi har förövrigt ett bra tipps på mackor att ta med till backen. Vi har forskat seriöst nu ett par dagar!
Man börjar med att bre majonäs på en skiva bröd (mycket!), sallad, ett stekt ägg, toppa ägget med en ost skiva a la chess burgare. finns förövrigt igen vanlig ost. Den vi hittat ser och smakar som om den aldrig vart i närheten av en ko!.. på osten en skiva salami och avsluta med den andra brödskivan som givetvis ska bres med majonäs! Vill man gör man som Danne och spettsar det hela med lite ketchup. Och vipps så har du en fantastisk lunch i backen!

Nu blir det till att göra lite gröt till frukost! Och se om det finns nån möjlighet att skaka liv i bröderna Andersson. Brukar gå om man lockar med frulle.

/J-square

Måndagkvällen bjöd på något oväntat, en fest. Vi var alla rätt inställda på att inte göra något utan typ sitta hemma och se på film eller nåt. Men vår gode granne Glenn kom över och praktiskt taget tvingade i oss första ölen och övertalade oss om att vi skulle gå ut för att det skulle vara så bra drag på byn. Vi valde då att ta en dusch och fräscha till oss och gå över till Glenn och Mats som satt och såg på hockey och drack öl inne hos dom. När vi kom dit upptäckte vi att en av deras 3 australiensiska rumskompisar redan var hemma. Det visade sig att han hade kommit hem vid kl 20 då han redan hade blivit i lurad för mycket absinthe av någon snäll skandinavisk själ. Men efter att ha sovit i 3 timmar så tyckte vi att han var fräsch nog och tvingade med honom på slutet av vår förfest och senare även ut på byn. Väl på byn så hade vi inte en chans att komma in på stället där allting skulle hända eftersom fler än bara vi hade fått nys om att det skulle vara drag. Underligt va? Istället gick vi på ett annat ställe som visade sig vara riktigt bra. En god kväll i gott sällskap slutade dock några timmar senare återigen i Glenn och Mats soffa. Väl där satt vi och snackade och när vi gick därifrån så visade jag och Danne vilka underbara vänner vi är när vi glömde Kalle som hade somnat i soffan. Börjar bli lite av vårt trademark att glömma/tappa bort våra rumskompisar tror jag.

Skidåkningen här är så långt ifrån inspirerande som det kan bli för Kanada för tillfället. Idag kom jag flygandes över ett krön och möttes när jag landade av ett rungande ljud av mina skidor som träffade blank is alá hockeyrink. Smått överraskad vred jag runt skidorna i ett försök till en bromssladd men upptäckte att skidorna nästan gick fortare på tvären. Så det suger totalt på sina ställen nu men det lovas snö till helgen. Vore skönt om det stämde för då slipper man dricka öl och kan börja bumma på det mest osociala sättet, genom att ligga i sängen kl 22 för att vara först upp med liften. Något som passar min norrländska själ ganska bra gissar jag.

/A-deep

Igår valde vi transatlanter att ta en lugn dag hemma i huset. Vi har insett att det är ganska skönt att vila när det ändå inte kommer någon snö på berget. Så vi slappade och såg serier innan vi var en vända på stan för att inhandla pjäxspray till mig och mina utomjordiskt illaluktande pjäxor. På tal om det så misslyckades jag lite smått med mitt inköp eftersom jag råkade köpa fotdeo istället för pjäxspray. Dock så tycker jag det är tokvidrigt att spraya skiten direkt på huden så jag sprayar i pjäxorna hur som helst. Funkar väl kanske sämre men mina rumskamrater överlever i alla fall vår resa.

På kvällen var vi på inflyttningsfest hos några svenskar vi mötte i backen för några dagar sen. Kul att träffa lite nytt folk för det har vi verkligen inte varit bra på tidigare. Sen bar det av ut till ett uteställe som var smockat. Så efter nån minut i kön bestämde jag och Danne att vi skulle gå nån annanstans och ta en öl och låta kön bli lite kortare. Sagt och gjort så tog vi med oss 3 kanadensiska kolgruvearbetare och gick till ett annat ställe. Valet av sällskap var sjukt bra för det blev mycket skratt innan vi gick tillbaka till första stället och mötte upp med Johan som kom in i samma veva som vi hade gått därifrån. Stället måste ges högt betyg för livebandet och de billiga ölen.

När vi sedan kom hem, återigen utan Johan som hade gått själv igen. Måste bara påpeka att de två fester vi har varit på som inte har varit här i huset så har Johan blivit borttappad innan vi kommit hela vägen hem. Förra festen hamnade jag och brorsan på nåt sätt i en enorm pick-up med tre snubbar som skjutsade oss hem och igår gick vi hela vägen men tappade ändå bort Johan på nåt sätt. Hur som helst så klev Johan upp när Kalle kom hit sent i natt och vi satt alla och pratade tills ännu senare. När vi väl gick och la oss så överlämnade jag en av mina två madrasser till Kalle. Något som skulle visa sig ödesdigert senare på natten när jag vaknade av att min madrass gick genom den mycket tveksamt byggda sängramen och landade hårt på golvet. Det hela orsakades av faktumet att den madrass jag har underst nu inte har någon träram inbyggd så jag ska skruva isär den fruktat fula sängramen och ställa bort den.

Idag har vi inte gjort ett skvatt. Jag och brorsan har sett på en dokumentär och Kalle och Johan har varit iväg och köpt liftkort och hälsat på några kompisar till Kalle. Så nu hoppas jag att de kommer hem med pizzor snart.

/A-list

Idag har vi återigen bjudits på strålande sol. Tyvärr så har det inte snöat nåt i natt heller så det blev att hajka en bit utanför systemet för att hitta nåt att fota istället. Efter en liten stund så hittade jag en klippa med ett schysst fält nedanför, inga träd att väja för när man landat helt enkelt. Efter en jobbig hajk som tvingade oss till att gå dubbelt så långt som sträckan vi gick, ologiskt? Så här var det: Varje steg man tog halverades i längd så fort man la lite tyngd på foten eftersom det var 100% sockersnö. Detta innebär irritation, svett och i mitt blödiga hjärtas fall, tårar. Men fram kom vi till slut och väl där visade sig klippan vara ungefär dubbelt så stor som jag trodde. Vilket innebar att jag tog kameran från Johan och lät de erfarna skidåkarna stå för hoppandet. Efter tre väl utförda och odramatiska dropp så valde att sätta en ny standard för resan. Detta genomförs enklast på följande sätt:
1: Ta en klippa som du inte dör av.
2: Hoppa i samlad och snygg stil.
3: Landa och och låtsas ha kontroll.
4: Lägg över tyngden för fort på skidspetsarna och se till att de gräver ner sig rejält.
5: Ge ifrån dig ett skrik i en hög och omanlig ton.
6: Rulla utan kontroll nedför berget.
Svårare än så är det inte. Bilder på spektaklet finns längre ned.

Vi var på hockey nyss och såg Fernies stoltheter Ghostriders förnedra nåt stackars lag med 6-1 och spel mot ett mål i stort sett. Sjukt kul att se en massa pubertala kids höga på Mountain Dew slåss och jaga efter puckar. Finns även en underlig tradition där alla invånare i byn, oberoende av ålder, köper öl och skriker och slår på plexit och löper allmänt amok över hockeyn.

/A-team

För nån snö får vi då inte. Det har inte snöat på berget på nästan en vecka nu och vi känner alla att inspirationen är låg. Därmed blir det lite bloggat också. Vi gjorde dock en ganska rejäl hajk idag och fick oss några riktigt bra svängar. Men att gå i en halvtimme för en halvminuts nöje innan man är tillbaka i allt uppåkt är inte så värt ändå.
Istället hänger vi mest på samma ställen under de 4 timmar vi orkar vara ute om dagarna. Johan har det lite jobbigt eftersom han är morgonpigg och jag och bror min gillar att sova när det inte snöar.
Vi följer de andra familjemedlemmarna ur Bardufamiljen via deras respektive bloggar. Kul att se att folk har det bra var dom än är i världen.
På söndag kommer vår sista rumskompis Kalle. Kommer bli kul med nytt blod i huset, samt nya handskar eftersom han har varit snäll nog att fixa var sitt par handskar till alla oss på halva priset. Det går väl i och för sig ingen nöd på Johan men jag och Danne fryser fingrarna av oss så fort kvicksilvret hamnar runt -10 strecket.
I övrigt händer det inte så mycket i Fernie för tillfället. Vi var på en fest och skämde ut oss för några dagar sen men det är ju bara som vanligt. :) Vi ska nog försöka hitta ut till ett uteställe snart också, börja leva säsongarlivet på riktigt.
Å förresten, Stina, Danne hälsar att mjölken är varm å go!

/A-wall

Vi var under gårkvällen hos våra grannar och drack några öl. Grannarna är en härlig blandning av människor som består av 3 australiensare, 1 svensk, 1 norrman och 1 dansk. Mest rätt fram av dom är svensken som heter Jonas men vi kallar honom såklart för Glenn eftersom han kommer från Göteborg. Kan nog bli så att vi går dit ikväll med. Ska tydligen vara rätt bra drag på måndagar på nåt uteställe här i byn så det kan nog vara dags för transatlanterna att visa sig på styva linan för första gången. Ska dansa som en tok i så fall, bara för att jag vet hur omstridd mina moves är. Jag borde egentligen dra igång en röstning här om hur många som tycker att jag ser ut som en idiot på dansgolvet versus hur många som tycker att jag har cool stil. Är rätt övertygad att resultatet inte skulle vara någon rolig läsning för min egen del så det kommer nog inte att hända. Jag kan dock garantera er läsare att om jag hamnar på ett dansgolv ikväll så kommer jag inte att vara nykter och tråkig.

I övrigt finns det väl inte så mycket att rapportera härifrån. Det fortsätter regna i byn och snöa nån centi per natt på berget så åkningen är ok men moralen låg i byn pga att all snö här nere snart är borta. Danne har insett att en utlösning för honom hade kunnat leda till katastrof så han gick och köpte nya skistoppers till sina skidor idag så ifall de löser ut så stannar de iaf. (Hade du hjärtat i halsgropen där mamma?)

Nu är Danne klar med middagen. Alla som kände Danne när han var liten förstår hur chockad jag är över att han har tillagat mat med broccoli i. För er andra kan jag meddela att han brukade proppa munnen full med broccolin vår mor bjöd på för att sedan gå till badrummet och spotta ut den i toaletten. Men nu ska jag sluta vara otrevlig och sätta mig och äta.

/A-track

Idag var det Kinky Rail Jam i Fernie. Våra tankar drog direkt iväg till en härlig dröm om lättklädda damer som sakta glider på en stång. Gissa om vi kände oss lurade när det i själva verket handlade om snoriga fjortisar som förstörde skidor på ett järnrör. Djupt besvikna satte vi oss i liften å åkte till toppen, väl där fastna Dannes ryggsäck i liften för femtielfte gången. Utskällda av lifttjej och lurade på underhållning av kvinnor med tvivelaktig moral så bestämde vi oss för å hajka lite istället. Hitta nå fina åk som ni kan se på bilderna. Efter åkningen gick vi på byn å köpte adaptrar så vi kan ladda våra telefoner, vore rätt ovärt å köpa dyra telefonkort å aldrig kunna använda dom. Jag å bror smekte just upp den allra sista snusen under läppen, så imorrn börjar helvetet för Johan. Bröderna Andersson utan nikotin kan ju bli en fantastisk uppvisning i bitterhet å allmänt dåligt humör. Som tur är för Johan så finns Starbucks på berget men det kan bli en dyr historia det här för hans del. Men 2x4 dollar Latte varannan timme kan det väl vara värt för att inte behöva åka ensam varje dag?

För övrigt så vill alla brudar ha oss förutom dom som hänger nere på west fernie dyke trail om kvällarna. Våran van som också syns på bild idag har den fördelen att om det regnar så fylls kupéfläkten med vatten. Sjukt praktiskt om man glömt tvätta ansiktet på morron, som tur är så har Johan rutin med öskaret från Jettan. Vanen gör dock succé bland alla hitchhikers i Fernie. Dessutom glömde vi att rapportera om säsongens första skada som kom igår, Adam bestämde sig nämligen för att flå sin ena knoge när han skulle sätta tillbaka sina svettiga, äckliga innerskor i pjäxorna.

/D-average & A-bomb

Efter 3 dagars intensivt pjäxluggning svalde jag å bror idag stoltheten å raka benen. Vissa kanske tycker att det är omanligt eller rent av bögigt men vi är ju så pass säkra i vår sexualitet att vi pissar spindel så. Spirorna blev dessutom grymt lena. Win win situation!

De lokala förmågorna i Fernie gillar att glida runt i gummistövlar, fullt förståeligt då regnet faller över byn. Kul å se att unga kanadensiska damer använder hjärnan å väljer att använda skor som passar vädret. Till skillnad från vissa svenska flickor som tycker att mockasiner är ett bra val då snön vräker ner...

Johans extremt stora färgpennor till skidor är veckans snackis hos Fernies liftwaffe, dom frågar hela tiden vad det är för konstiga lagg. Grym reklam för det lilla svenska skidmärket. Liftwaffe är dock ett namn som inte passar så bra då liftpersonalen här är grymt trevlig. Kul då man är van å träffa hel till halvsura fransoser vid liften.

Ett mjölkmärke här i Kanada heter Beatrice which makes sense för Bittan har ju fina kannor. Nepp nu är det dags för en shower å om min frusna fötter har lite tur kanske dom får en golden.

D-minus.

Jag har just insett en sak som jag anser att ni läsare ska få ta del av. Vi stretchade efter åkningen idag och döm av min förvåning när Johan knappt kommer förbi knäna med sina händer när han stretchar baksida lår. Jag tror han lider av en genetisk steloperering. I övrigt bjöds vi på betongpotatis trots att de hade varit i vår ugn i ca 60 min. Vi förstår inte hur den fungerar om jag ska vara helt ärlig. Under middagen så hade jag på min skärmsläckare där en bild på Lintan dök upp. Vi blev allihop bestörta när hon inte såg glad ut. Trodde inte att det fanns några sånna bilder. Hur som helst så kommer här lite bilder. Observera! Bilden på skidorna är nördig men köksgolvet måste visas, Dannes pose i hans nya kläder är diskuterbar, vi dedikerar bilden på mig och Johan med belagen mot kameran till 45grader Lahti och att vi fått med oss livscoachen Peter Nilsson på resan.

Dag 4:
Första skiddagen bjöd även på första stoppade liften av transatlanterna. Danne valde att stanna första liften vi åkte i Fernie genom att sätta fast ryggsäcken i liften när han klev av och blev därmed av med den. Som tur var för oss så stannade liftgubben liften så Danne kunde plocka loss sin ryggsäck och så jag och Johan kunde skratta lite extra. Därefter så visade sig åkning vara betydligt mycket bättre än förväntat eftersom det har regnat i byn sen vi kom hit men snön faller uppe på berget. Sköna svängar i lite för varm lössnö men det kommer en kallfront om några dagar så vi är förhoppningsfulla.
Efter åkningen var vi på byn och införskaffade en transceiver till mig och insåg att Fernies centrum suger när man inte har pengar för att köpa allt man vill ha. Det finns nämligen väldigt mycket trevligt att hitta i butikerna.

Dag 5:
Lätt snöfall på berget under natten gav nya sköna svängar. Inte nåt folk i backarna för tillfället så det går att hitta bra ytor om man skråar och går lite. Idag har även samtliga transatlanter visat att vi inte är perfekta. Johan valde att ge sig själv ett redigt sneskär efter ett litet skutt vilket resulterade i en snygg glidning på ryggen, vilket i sin tur fick två åskådare att tvingas fly ur Johans icke självvalda färdväg. Danne lade en skida bakom ryggen i en vacker skidbalett. Tyvärr så var denna dans inte tilltänkt av Danne och slutade inte helt oväntat på magen. Själv så skulle jag visa mina två medresenärer hur ett proffs slashar ett puderfält. Tyvärr så visade sig snön var något tyngre än förväntat vilket fick mina smått oförlåtande tailar att spotta ut mig ur svängen. Med vikten placerad långt ner i baksätet så blev det ingen slash utan snarare en korkskruv med slutdestination: Adams rygg. Men vi har iaf kul.
Efter åkningen gled vi återigen ner på stan och införskaffade nya kläder åt kejsaren. Bilder kommer efter vi har ätit för vårt internet är långsammare än Rebban innan en fika på stan och jag är tokhungrig!

/AA-gun

Vi lottade just ut rummen. Lotteriet bestod av tre lappar med S,M eller L skrivet. S betyder att man får det lilla rummet med minst säng. M betyder det mellanstora rummet med en queensize säng och L betyder det stora rummet med den stooora garderoben och kingsizesängen. Ologiskt va? Jag vann klunsningen och fick därför dra lott först. Med 67% chans att slippa lillrummet så tog jag då en för laget och drog S-lappen. Pungspark på mig och liten säng de kommande tre månaderna. Jag e inte bitter!

/A-plug

Dag 3:
Dagen inleddes av att vi skulle fixa försäkring till bilen och betala första och sista hyran till vår hyresvärd Charles. Första stoppet gjordes på en bank där våra plånböcker fick smaka på så mycket pengar så de inte gick att vika ihop. Därefter drog vi till försäkringsbolaget och upptäckte där att bilen inte alls stod på Charles utan på hans fru och därmed kunde inte Charles inte skriva över den heller. Stressad som få sprang han iväg för att få tag på hans fru och faxa och hålla på med alla papper. Detta gav oss lite tid att söka transceiver åt mig som gick minst sagt dåligt. Först och främst så hittar man inga butiker i Calgary för det står inget på byggnaderna. För det andra så har de man hittar inte en enda värd sändare i de få butikerna man hittar.
Efter en lång dag på stan så ringde till slut Charles och sa att pappersarbete var i ordning. Så vi gick tillbaka till försäkringsbolaget och gjorde klart allt. Så Johan är nu stolt ägare av en Alberta-registreringsskylt. Bild på detta och mycket mer kommer när Johans huvud orkar tänka igen, vilket kanske blir imorgon. Hur som helst så var vi vid detta tillfälle redo för vår roadtrip.
Innan vi kom hela vägen ur så gjorde vi ett stopp på Shell för att tanka bilen, ganska kul när man kan fylla tanken på en van för 60 dollar, vilket är ungefär 400 svenska. Vår van är dock inte lika snäll på passagerarna som på plånboken. Nånting är paj i högra hjulupphängning bak vilket ger vissa vibrationer och oljud i högre hastigheter, dessutom är helljuset ett skämt. Men den tog oss hela vägen till Fernie iaf. Väl där så hade bakluckan gett upp, troligtvis p.g.a. vibrationerna under färden och gick inte att öppna. Fixardanne visade då prov på vändighet och kröp in och löste problemet med okända metoder. Vi lastade ur allt och åkte och handlade. När vi skulle därifrån hade dock vår parkeringsbroms frusit fast i +5 grader celsius vilket har fått oss att lova att vi aldrig ska använda den igen. Men nu är vi mätta och trötta så nu blir det sängen.

/Adam

Dag 2:
Dagen började med en sur transferchaffis som skulle köra mig och Danne från hotellet till Arlanda. Med några snälla ord från oss så väntade han trots allt på att vi skulle bli klara för att åka. Väl på Arlanda så skulle våra skidor checkas in som inte var så lätt. Johans skidväska vägde 38 kilo vilket är 6 kilo för mycket för att få åka med SAS. Vi lastade om lite och sen satte Johan ett rutinerat knä under väskan under vägning och kom då under 32 kilos gränsen, hans väska vägde egentligen nästan 34 men det hann mannen bakom disken aldrig se innan jag drog bort den.
Hur som helst så kom vi till planet utan vidare problem men återigen så sken inte solen på oss. Trucken som skulle knuffa ut planet från gaten fick inget grepp på betongen och vi blev stående i 55 minuter innan en större truck hade anlänt. Väl uppe i luften så lyckades piloten ändå köra ikapp all förlorad tid och vi landade på utsatt tid.
I Chicago var vi dock tvugna att ta ut bagaget trots att både människorna på Arlanda och de på SAS kundservice hade sagt att vi inte skulle vara det. Stressen sken nog genom mina ögon när vi vid senaste incheckningstid inte ens hade tagit oss genom tullen. Men United Airlines visade prov på ren Henry Ford-anda vid omcheckningen av bagaget och med det ur vägen fick vi dessutom checka in oss själva på flighten en halvtimme för sent. Så ett tack för det till United!
Flighten till Calgary spenderade jag mest med munnen öppen i ett halvt medvetslöst tillstånd men hann under de minuter jag vara vaken inse att USA verkligen är uppdelat i perfekta fyrkanter av vägar och diken. I Calgary dök vårt bagage upp, Dannes skidväska kom dock ihoptejpad och nerstoppad i en platspåse eftersom dragkedjan hade gett upp. Men som tur var så hade alla artiklar i det stoppats tillbaka för jag antar att en del saker hade trillat ur. Vår hyresvärd plockade upp oss och körde oss hem till sig där vi bjöds på pizza innan vi somnade in för natten.

/A-plus

Första natten på drift spenderar jag och bror min på ett hotellrum inte allt för långt ifrån Arlanda. Johan ansluter med bil från Söderhamn i gryningen imorgon. Tyvärr så är ett stopp i Chicago inplanerat i vår resplan imorgon. Jag skulle ljuga om jag sa att det känns helt säkert med bara 2,5 timmar på oss i USA med de kontroller de kör med för tillfället. Förhoppningsvis slipper vi checka om vårt bagage där i alla fall. Vore jobbigt att försöka checka in mitt skidfodral på 30 kg kostnadsfritt hos United Airlines. Hur som helst så hoppas vi på en smärtfri och smidig resa imorgon så vi kommer fram till Calgary som planerat och vi önskar alla ur Norgefamiljen en trevlig resa när de börjar röra sig söderut under veckan.

/Adam