Plymouth Voyager
Dag 3:
Dagen inleddes av att vi skulle fixa försäkring till bilen och betala första och sista hyran till vår hyresvärd Charles. Första stoppet gjordes på en bank där våra plånböcker fick smaka på så mycket pengar så de inte gick att vika ihop. Därefter drog vi till försäkringsbolaget och upptäckte där att bilen inte alls stod på Charles utan på hans fru och därmed kunde inte Charles inte skriva över den heller. Stressad som få sprang han iväg för att få tag på hans fru och faxa och hålla på med alla papper. Detta gav oss lite tid att söka transceiver åt mig som gick minst sagt dåligt. Först och främst så hittar man inga butiker i Calgary för det står inget på byggnaderna. För det andra så har de man hittar inte en enda värd sändare i de få butikerna man hittar.
Efter en lång dag på stan så ringde till slut Charles och sa att pappersarbete var i ordning. Så vi gick tillbaka till försäkringsbolaget och gjorde klart allt. Så Johan är nu stolt ägare av en Alberta-registreringsskylt. Bild på detta och mycket mer kommer när Johans huvud orkar tänka igen, vilket kanske blir imorgon. Hur som helst så var vi vid detta tillfälle redo för vår roadtrip.
Innan vi kom hela vägen ur så gjorde vi ett stopp på Shell för att tanka bilen, ganska kul när man kan fylla tanken på en van för 60 dollar, vilket är ungefär 400 svenska. Vår van är dock inte lika snäll på passagerarna som på plånboken. Nånting är paj i högra hjulupphängning bak vilket ger vissa vibrationer och oljud i högre hastigheter, dessutom är helljuset ett skämt. Men den tog oss hela vägen till Fernie iaf. Väl där så hade bakluckan gett upp, troligtvis p.g.a. vibrationerna under färden och gick inte att öppna. Fixardanne visade då prov på vändighet och kröp in och löste problemet med okända metoder. Vi lastade ur allt och åkte och handlade. När vi skulle därifrån hade dock vår parkeringsbroms frusit fast i +5 grader celsius vilket har fått oss att lova att vi aldrig ska använda den igen. Men nu är vi mätta och trötta så nu blir det sängen.
/Adam
Dagen inleddes av att vi skulle fixa försäkring till bilen och betala första och sista hyran till vår hyresvärd Charles. Första stoppet gjordes på en bank där våra plånböcker fick smaka på så mycket pengar så de inte gick att vika ihop. Därefter drog vi till försäkringsbolaget och upptäckte där att bilen inte alls stod på Charles utan på hans fru och därmed kunde inte Charles inte skriva över den heller. Stressad som få sprang han iväg för att få tag på hans fru och faxa och hålla på med alla papper. Detta gav oss lite tid att söka transceiver åt mig som gick minst sagt dåligt. Först och främst så hittar man inga butiker i Calgary för det står inget på byggnaderna. För det andra så har de man hittar inte en enda värd sändare i de få butikerna man hittar.
Efter en lång dag på stan så ringde till slut Charles och sa att pappersarbete var i ordning. Så vi gick tillbaka till försäkringsbolaget och gjorde klart allt. Så Johan är nu stolt ägare av en Alberta-registreringsskylt. Bild på detta och mycket mer kommer när Johans huvud orkar tänka igen, vilket kanske blir imorgon. Hur som helst så var vi vid detta tillfälle redo för vår roadtrip.
Innan vi kom hela vägen ur så gjorde vi ett stopp på Shell för att tanka bilen, ganska kul när man kan fylla tanken på en van för 60 dollar, vilket är ungefär 400 svenska. Vår van är dock inte lika snäll på passagerarna som på plånboken. Nånting är paj i högra hjulupphängning bak vilket ger vissa vibrationer och oljud i högre hastigheter, dessutom är helljuset ett skämt. Men den tog oss hela vägen till Fernie iaf. Väl där så hade bakluckan gett upp, troligtvis p.g.a. vibrationerna under färden och gick inte att öppna. Fixardanne visade då prov på vändighet och kröp in och löste problemet med okända metoder. Vi lastade ur allt och åkte och handlade. När vi skulle därifrån hade dock vår parkeringsbroms frusit fast i +5 grader celsius vilket har fått oss att lova att vi aldrig ska använda den igen. Men nu är vi mätta och trötta så nu blir det sängen.
/Adam
Kommentarer
Trackback
