Stora avstånd, små missöden.
Dag 2:
Dagen började med en sur transferchaffis som skulle köra mig och Danne från hotellet till Arlanda. Med några snälla ord från oss så väntade han trots allt på att vi skulle bli klara för att åka. Väl på Arlanda så skulle våra skidor checkas in som inte var så lätt. Johans skidväska vägde 38 kilo vilket är 6 kilo för mycket för att få åka med SAS. Vi lastade om lite och sen satte Johan ett rutinerat knä under väskan under vägning och kom då under 32 kilos gränsen, hans väska vägde egentligen nästan 34 men det hann mannen bakom disken aldrig se innan jag drog bort den.
Hur som helst så kom vi till planet utan vidare problem men återigen så sken inte solen på oss. Trucken som skulle knuffa ut planet från gaten fick inget grepp på betongen och vi blev stående i 55 minuter innan en större truck hade anlänt. Väl uppe i luften så lyckades piloten ändå köra ikapp all förlorad tid och vi landade på utsatt tid.
I Chicago var vi dock tvugna att ta ut bagaget trots att både människorna på Arlanda och de på SAS kundservice hade sagt att vi inte skulle vara det. Stressen sken nog genom mina ögon när vi vid senaste incheckningstid inte ens hade tagit oss genom tullen. Men United Airlines visade prov på ren Henry Ford-anda vid omcheckningen av bagaget och med det ur vägen fick vi dessutom checka in oss själva på flighten en halvtimme för sent. Så ett tack för det till United!
Flighten till Calgary spenderade jag mest med munnen öppen i ett halvt medvetslöst tillstånd men hann under de minuter jag vara vaken inse att USA verkligen är uppdelat i perfekta fyrkanter av vägar och diken. I Calgary dök vårt bagage upp, Dannes skidväska kom dock ihoptejpad och nerstoppad i en platspåse eftersom dragkedjan hade gett upp. Men som tur var så hade alla artiklar i det stoppats tillbaka för jag antar att en del saker hade trillat ur. Vår hyresvärd plockade upp oss och körde oss hem till sig där vi bjöds på pizza innan vi somnade in för natten.
/A-plus
Dagen började med en sur transferchaffis som skulle köra mig och Danne från hotellet till Arlanda. Med några snälla ord från oss så väntade han trots allt på att vi skulle bli klara för att åka. Väl på Arlanda så skulle våra skidor checkas in som inte var så lätt. Johans skidväska vägde 38 kilo vilket är 6 kilo för mycket för att få åka med SAS. Vi lastade om lite och sen satte Johan ett rutinerat knä under väskan under vägning och kom då under 32 kilos gränsen, hans väska vägde egentligen nästan 34 men det hann mannen bakom disken aldrig se innan jag drog bort den.
Hur som helst så kom vi till planet utan vidare problem men återigen så sken inte solen på oss. Trucken som skulle knuffa ut planet från gaten fick inget grepp på betongen och vi blev stående i 55 minuter innan en större truck hade anlänt. Väl uppe i luften så lyckades piloten ändå köra ikapp all förlorad tid och vi landade på utsatt tid.
I Chicago var vi dock tvugna att ta ut bagaget trots att både människorna på Arlanda och de på SAS kundservice hade sagt att vi inte skulle vara det. Stressen sken nog genom mina ögon när vi vid senaste incheckningstid inte ens hade tagit oss genom tullen. Men United Airlines visade prov på ren Henry Ford-anda vid omcheckningen av bagaget och med det ur vägen fick vi dessutom checka in oss själva på flighten en halvtimme för sent. Så ett tack för det till United!
Flighten till Calgary spenderade jag mest med munnen öppen i ett halvt medvetslöst tillstånd men hann under de minuter jag vara vaken inse att USA verkligen är uppdelat i perfekta fyrkanter av vägar och diken. I Calgary dök vårt bagage upp, Dannes skidväska kom dock ihoptejpad och nerstoppad i en platspåse eftersom dragkedjan hade gett upp. Men som tur var så hade alla artiklar i det stoppats tillbaka för jag antar att en del saker hade trillat ur. Vår hyresvärd plockade upp oss och körde oss hem till sig där vi bjöds på pizza innan vi somnade in för natten.
/A-plus
Kommentarer
Trackback
